Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. 2 3 3
falla på löparen, så sprang hon i stället fram och höll ett
stort tennkrus med skummande dubbelöl mot hans höghet:
»Gud ske lofi Ers höghet kommer ändå äfven till oss*
Ja, om vi också inte ...» men Rand sköt henne tillbaka,
hans höghet gick, utan att se på henne, förbi henne och
rakt mot sin löpare: »Ha vi inte skickat dig till Berlin?»
Wilhelm Halsband hade bedömt den höge herrens
hållning lika riktigt som bagar Schult och läste i hans ögon
att besöket gällde honom. Stina hade sett på hans höghet,
hade blickat in i ögonen på sin Wilhelm och hade
betagits af en fruktansvärd ångest; hon ville bort, men
löparen höll fast hennes hand och hviskade till henne: »Stå
fast! — Håll uti Det måste ju likväl ske en gång!»
»Ha vi icke skickat dig till Berlin?» frågade den höge
herren ännu en gång med större eftertryck, då Halsband,
som var upptagen med Stina, icke genast svarade.
»Nådigaste herre,» sade löparen och gjorde en djup
bugning, »jag har varit där, jag har uträttat allt och har
här svaret på mitt bref.»
Därmed ville han till hans höghet öfverlämna detta
svar.
Hans höghet stod ett ögonblick alldeles förbluffad.
Hvad? Hans löpare hade på tre och en half dag sprungit
sina fyratio mil och hade likväl helt säkert måst vänta en
dag på svaret? Det var nära att detta gjort på honom ett
sådant intryck, att han berömt honom inför allt folket; men
hans gamle hederlige kammartjänare räddade honom från
en sådan öfverilning, i det han halfhögt sade för sig själf:
»Det är ändå förunderligt: han har ett bref och lämnar ej
fram det.»
»Ja,» sade hans höghet högt, »hvarför har du ej
infunnit dig i vårt slott och aflämnat svaret?»
»Ers höghet har bestämt tiden för mig först till i
morgon afton,» sade Halsband helt saktmodigt och gjorde
ånyo en bugning, men höll alltjämt fast sin Stina, som af
blygsel var nära att sjunka ned i jorden. »Och så blef
jag dessutom varse ers höghets gondol på sjön, just då
jag sprang öfver den höga stranden, och tänkte, att jag
kunde öfverlämna brefvet här.»
Detta var så till vida ganska förnuftigt, men det
passade icke alldeles-i stycke för Rand, och kammartjänaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
