- Project Runeberg -  Hans höghet /
148

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 3 6 fritz reuter.

höghet har själf undertecknat, att den unge karlen blifvit
alldeles oskyldigt arresterad och att ingen får tillräkna honom
det som en skam. Seså, god natt nu I»

Därmed ville han gå in i sitt rum, men Stina hade
fattat mod och höll honom tillbaka: »Herr konrektor,
Dorotea säger, att ni vet aUt,» och hon såg så ängsligt på
honom, och hon framstammade i sin förlägenhet: har
Halsband — har han någon mjälte?»

»Hvad?» frågade konrektorn. »Hvad skulle han ha
för slag?»

»Herre,» sade Dorotea, »den gula människan midtemot
har varit här och berättat oss, att mjälten skäres ut på
löparna, medan de ännu äro barn.»

»Och så förhåller det sig också,» sade fru Schult, »min
Kristian säger, att Halsbands gamle far. . .»

»Dumt prat I» af bröt henne konrektorn. »Din Halsband
har lika god mjälte som både du och jag; om det saknas
honom något, så skulle jag tro, att det är gallan, och tacka
Gud därför, ty han är alltid glad och munter och han bhr
en snäll äkta man.»

Då han med dessa ord åter färgat Stinas kinder röda,
skrattade han och gick glad och belåten till sitt rum.

»Gud bevare mig, hvilken dålig människa jag är I»
utropade Dorotea. »Sitter jag inte och förolämpar vår gamle,
gode hertig, den oskyldige stackaren, och pådiktar honom
alla slags afskyvärda bedrifter, under det han gör min syster
den stora tjänsten och frigifver löparen! Nej, det är för
illa, att jag alltid skall följa min dåliga natur.»

»Ja, Dorotea,» sade fru Schult och beredde sig till att
gå, »det är tyvärr äfven min sed. Också säger Kristian:
Om du än blir hundra år gammal, så blir du ändå icke
annorlunda. — Hvarför skulle jag inte bli annorlunda ? frågar
jag. — Därför att du inte kan hålla din mun, säger han.

— Det är dumt prat af honom. — Människa, tänk på ändan I

— Hvarför skulle inte jag kunna ändra mig? Jagskall visa
Kristian i morgon dag, att det går för sigl I morgon får
hans höghet åter skorpor, eftersom han i dag gjort godt
emot er, och gifva är saligare än taga. — Stina, kommer
du med?»

Stina gick med, sägande: »God natt, Dorotea!»

Och Dorotea gick till sängs och höll en riktig grundlig
rensning i sitt hjärta, och hon anställde en riktig jakt där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free