Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mans hoghét. 139
»Ja, ers höghet, hvad skall jag väl kunna finna på?
Under sådana ögonblick, då vår Herre träder oss närmare
än vanligt, är det bäst för människan, att hon allvarligt
pröfvar sig själf, huruvida hon icke begått någon orätt mot
sina medmänniskor; om hon finner att så varit förhållandet
och hon bestämdt föresätter sig att åter godtgöra denna
orätt, då får hon äfven tröst och mod.»
»Jag gör ingen människa orätt,» inföll hans höghet
ifrigt; men åskan dånade återigen till, och han slog ånyo
duken för ansiktet: »Ack, du min Gud I»
»Nå, ers höghet, det är väl icke annorlunda med er
än med oss alla; eller är det icke orätt, då ni låter häkta
er löpare Halsband, därför att andra människor begått
dumheter?»
»Min löpare? Det är min tjänare, huru kan en furste
— ack, du min Gud I — Huru kan en furste ha orätt
gent emot sin tjänare? Har inte karlen uppfört sig
trotsigt emot mig? Har han icke begagnat ohöfviskt tal
emot mig?»
»Nå, skulle icke en ung och varmblodig karl kunna
bli vild, när han» — här blixtrade det åter till och det
dånade mycket starkt, hans höghet ryste till — »när han
blir behandlad som en röfvare, skulle han inte, då man
hopar förolämpningar öfver honom, kunna våga ett par
djärfva yttranden?»
Det blixtrade åter till, och hans höghet dök åter ned
bakom sin duk: »Ack, du min Gud I — Låt honom löpa!
Låt karlen löpa I»
»Ers höghet, det är mycket vackert, att ni befriar
honom ifrån straffet, men ni bör också befria honom ifrån
den skymf, som vederfarits honom.»
»Ack, du min Gud!» utropade hans höghet och höll
sig för öronen, för att slippa höra tordönet. »Jag skall
kanske, när allt kommer omkring, bedja honom om
förlåtelse med. Nej, nej! Den karlen ...»
Rand tittade åter in: »Vädret blir återigen mycket
svårt, och ...»
»Jag vill ingenting veta om Schultskan. — Spring
bort och släpp Halsband lös ur fängelset,» tillade hans
höghet.
»Och, herr kammartjänare,» sade konrektorn, »gif mig
litet bläck, penna och papper.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
