- Project Runeberg -  Hans höghet /
131

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hvad? — Nej, Dorotea, nej! Huru skulle jag väl
kunna mena dig? Du är ju inte någon gammal käring,
du är ju en ung och duktig flicka. Nej, jag menar hans
höghet.»

»Ack, herr konrektor, gå till honom! Min stackars
Stina ...»

»Jag skall också göra det. Jag har haft så mycken
förargelse af de okynniga pojkarna och af Kunst, och
processen ligger i hufvudet på mig, och huru det skall bli
med den ...»

»Herr konrektor, hvad processen beträffar, så blir det
nog bra. Hjälp ni mig med Halsband, så skall jag nog
hjälpa er med processen. Ingen ond ande och ingen Kunst
skall kunna göra er något; jag har under hand skaffat mig
reda därpå — jag har ej nämnt några namn — Kunst skall
nog ge med sig. Gör nu bara som jag säger er.»

Och huru hon nu talade med honom, kom han i en
annan sinnesstämning, icke med pladdrande och joller, nej,
med allvar och förstånd, och han lät henne samla ihop
beck- och hartslådan, räfsvansen, etc., och sade därpå:
»Är det inte bra löjligt, att jag alltid skall släpa med mig
de här sakerna, liksom om det vore häxeri med i spelet,
och det är ändå en så enkel och naturlig sak.»

Dorotea ville ej riktigt tro det, men konrektorn
förklarade henne allt och visade henne ett par af sina konster.
Dorotea följde mycket noga med och gjorde efter hvad
som gjordes, och konrektorns gamla skolmästarsjäl fröjdades
så mycket öfver sitt förståndiga skolbarn, att han efter ett
par timmars förlopp gick under skratt och glädtigt lynne
vid första åskknallen till hans höghet. Denna gång bar
Dorotea hartslådan och räfsvansen, ty hon förstod sig ju nu
på allt det där.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free