- Project Runeberg -  Hans höghet /
115

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han höghet var också en ärlig karl; men han hade
icke den lyckan att äga en falsk preussisk thaler. Han
sjönk därför helt matt tillbaka i sin länstol med hufvudet
mot den hertigliga kronan och sade: »Kalla hit hofrådet
Altmann!»

»Men, ers höghet,» sade Rand, »det låter sig väl icke
göra; ty kammarjunkaren har, efter hvad jag sett, strax
efter levén varit till honom och där uträttat sitt uppdrag
att förbjuda honom infinna sig vid hofvet.»

Seså! Nu voro alla hans höghets nerver afskurna,
äfven nervus rerum gerendarum.

Hans höghet fick denna morgon inga skorpor, under
det halfva staden gnagde och tuggade på bagare Schults
skorpor, och hvad fru Schult själf beträffade, så satt hon så
stolt framför sitt brödskåp, som om hon denna dag regerade
öfver hela hertigdömet Mecklenburg-Strelitz.

*



ÅTTONDE KAPITLET.

Stina får en ledsam underrättelse med snällposter och telegrafer. — Hon
sörjer och förmås af Dorotea att bedja en underlig bön. — Hvarifrån
åskledarna på slottet i Neu-Brandenburg förskrifva sig, och
hvarför konrektorn knäppte kammartjänaren Rand på näsan. — Konrektorn
och Dorotea söka hvarandra, men kunna ej finna hvarandra,
förrän Dorotea plötsligen står alldeles stilla. — Pagel Zarnewitz
och Karl Bentwisch prygla upp hvarandra litet. — Konrektorn
förutsäger sju åskväder på en dag och stiger sju gånger
högre i hans höghets aktning.


Samma morgon, som hans höghet måste afstå ifrån
skorporna, satt Stina Holz i sin lilla kammare, och hon
var till mods, som om hon måste för alltid afstå från hela
sin lefnads lycka. Hon hade dagen förut erhållit
underrättelse om Halsbands olycka genom den tidens snällposter
och den tidens telegrafer: snällposten befordrades nämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free