Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3
»Ja, herr konreklor, om det icke kan vara aonorlunda...»
»Nej, Dorothea, det låter sig icke göra på annat sätt.
Ser du, jag har bara dem kvar, som jag har på mig, och
om någonting händer dem, hur skall jag då bära mig åt?
Jag skall visserhgen ha min lön till påsk, men det dröjer
alltid inemot pingst, och ett par byxor är ett plagg, som
hvarje karl måste ha i dubbla exemplar, ty intet plagg kan
bringa en människa i större förlägenhet än detta.»
»Det kan jag nog förstå, herr konrektor.»
»Nå, tillbringen nu gladt er helgdagskväll,» sade
kon-rektorn, »och du, Dorothea, kan gå efter ett par af våra
spalieräpplen och hämta ett par flaskor öl hos bagare Schulten,
så att äfven I kunnen märka, att det är julafton.»
»Hvad för slag?» frågade Dorothea, »ni tänker då sitta
ensam i ert rum och fånga flugor? — Nej, ni måste också
ha litet nöje i kväll.»
»Ja, hvart skall jag taga vägen? På denna afton sitter
en och hvar tillsammans med sin familj, och om en sådan
gammal änkeman som jag skulle smyga sig dit in, så skulle
han förefalla dem som en gris i ett judehus.»
»Det säger jag inte, men kan ni ej gå på en stund
till er svåger på källaren? Där samlas ju annars alla ogifta
karlar. Hofrådet Altmann frågade mig just i morse, om ni
inte ämnade er dit i kväll.»
»Ah,» inföll konrektorn i en något harmsen ton, »jag
blir bara förargad på Altmann, och jag har i afton haft
förargelse nog af den fördömda Kägebein.»
»Skulle ni förarga er öfver hofrådet Altmann? Han
har ju bara fått den titeln, därför att han så ofta hjälpt
hans höghet med penningar, och ni? Ni är en man af
ära och värdighet, konrektor och kantor på samma gång,
och vädret är i afton så vackert till att gå ut att gå, som
det någonsin vid denna årstiden kan vara.»
Srrrr! ljöd det, då en snöhvirfvel i detsamma gled öfver
fönsterrutorna.
»Hör du?» sade konrektorn.
»Å,» inföll Dorothea och gick ut i förstugan till
klädskåpet, »vid denna årstiden händer väl sådant.»
Hon kastade härvid en gulaktig kappa öfver
konrektorn, knäppte i all hast igen fyra dussin små knappar
framtill, drog upp kragen, och konrektorn tittade nu fram ur
kragöppningen, spm om han för roskull krupit in i ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
