- Project Runeberg -  Hans höghet /
5

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


FÖRSTA KAPITLET.

Huru det spökade på slottet i Neu-Strelitz. — Hvad en rördrom
är. — Huru hans höghet reser med sin syster Kristel genom sina stater.
Huru Saclitlebens häst spändes för och kammartjänaren Rand gjorde
hans höghet lifvad för en “Belvedere“. — Hans höghet sätter med
en blick ur ett öga en statsaktion i verket. — I Neu-Brandenburg
skall byggas ett nytt slott, hvilket äfven blir byggdt. — Hvem
hans höghet egentligen var.


År 17— sutto en majdag fram mot sängdags hans
höghet af Mecklenburg-Strelitz, Adolf Fredrik, den
fjärde med detta namn, och hans kära syster, prinsessan
Kristel, på sitt slott i Neu-Strelitz och berättade hvarandra
sannfärdiga spökhistorier, märkvärdiga saker, på hvilka ingen
människa skulle tro, om de icke verkligen timat; och de
sutto där och ryste, hans höghet Adolf Fredrik allra värst.

Då kom det i den lugna vårkvällen öfver Zierchersjön
ett ljud, ett hemskt ljud, ett sådant ljud, som blott det
vidrigaste spöke kan hitta på, när det vill komma de arma
människorna att sjunka ned i jorden af förfäran. Långsamt
och doft drog ljudet fjärran ifrån, ut öfver hela Neu-Strelitz,
och det höga herrskapet visste icke, om det kom
uppifrån luften eller nedifrån jorden. Det kunde också göra
detsamma, ty det var i alla fall lika hemskt.

Hans höghet Adolf Fredrik IV darrade till händer och
fötter, men prinsessan Kristel, som var ett förbaskadt
resolveradt fruntimmer, hade ännu så mycken besinning kvar,
att hon grep tag i en silfverklocka och började ringa
våldsamt.

Hon visste icke själf, hvarför hon gjorde det, men det
kom emellertid människor till hjälp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free