- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
1017

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. I dödens töcken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 1017 —
ten utgjordes af fotfolket, först svenska brigaden, så den gula,
där Hjelm kämpade, vidare de blå och gröna brigaderna, alla
under grefve Nils Brahes befäl. Bemänglet — hade hon hört
Hjelm säga — var adjutant hos öfverste Brahe och unge
Stjernstråhle hade blifvit anställd hos kungen. Vänstra fly-
geln utgjordes af tyskt rytteri under hertig Bernhard af
Weimar.
Andra linien bestod nästan uteslutande af tyska trop-
par under general Kniephausens befäl. Framför hela hä-
ren, som var tjugutusen man stark, stodo tjugusex grofva
kanoner.
Gretchen gick ännu en gång fram och ställde sig vid
fönstret.
Dimman började nu lätta. Det gråhvita skynket drogs
bort från den närmaste trakten. De höstgula buskarne och
träden framträdde allt skarpare och skarpare. Hon spejade
ifrigt norrut för att upptäcka en skymt af härmassorna.
Men ännu var slätten inhöjd i ett grågult töcken.
Plötsligt dånade ett kanonskott. Gretchen ryckte till
och grep krampaktigt fast i fönsterkarmen.
Ännu ett skott. . . Ater ett. . . Och nu brakade en hel
salfva lös.
Gretchen sprang från fönstret och kastade sig förtvif-
lad ned på en soffa med händerna för ansiktet.
— O, min Gud, min Gudi Huru förfärligt! Slaget
begynner. Härarne sätta sig i rörelse. O, du barmhärtige,
skona hans lif, jag ber dig. Var hans skydd och sköld i
denna förfärliga stund !...
Pinad af sin oro kunde Gretchen icke hålla sig stilla.
Hon sprang upp från soffan och började gå fram och till-
baka i rummet, vridande händerna i förtviflan. Då stod
hon icke ut längre. Hon måste se. Och hon öppnade
dörren och störtade ut gå gården.
Nu hade dimman sopats bort från nejden. Solen stack
fram, blekgul, dyster som belyste den endast motvilligt det
blodiga skådespelet.
Gretchen kunde nu urskilja den svenska härens linier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/1025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free