Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. »Sannerligen tror jag inte, att det är vi i stället för gässen, som blifva stekta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1010
Några dagar därefter nådde svenska hären Erfurt. I
denna stad befunno sig hertig Wilhelm af Weimar och
drottning Maria Eleonora. Den förre var sängliggande ef-
ter en svår sjukdom. Gustaf Adolf besökte först den li-
dande vännen och skyndade sedan till drottningens boning.
Men denna hade icke i sin stora längtan förmått invänta
hans ankomst utan följd af sina hofdamer skyndat ned på
torget för att möta honom.
Så fort kungen fick se henne, hoppade han af hästen
och gick henne till mötes. Drottningen kastade sig till
hans bröst. Hon grät af glädje och omfamnade honom
häftigt inför allas blickar. Kungen log och böjde sig ned
och kysste henne varmt på pannan. Därpå begåfvo de
sig tillsammans upp till slottet.
Medan de svenska offieerarne storlo i grupper rundt
omkring kungen och drottningen och åskådade deras möte,
kände Hjelm sin ena arm lätt vidröras. Först fäste han
ej därvid, troende att det var någon af hans kamrater
som trängde på. Han var djupt försjunken i den rörande
synen, som tedde sig för hans bliakar. Men ryckningarne
upprepades, blefvo häftigare, starkare.
Hvem fanen är det, som icke kan stå still, tänkte
han utbryta och vände sig hastigt om.
Han såg en ung, blond flicka stå bredvid. Ett glädje-
skimmer lyste upp i hans ögon och han rodnade.
Nej men Gretchen! Du här! utbrast han förtjust.
Och i ett nu hade han glömt både kungen och drott-
ningen och hela hofvet vid åsynen af den älskade.
— Som du ser, svarade Gretchen leende.
Det var alltjämt samma älskliga flicka. Samma lilla
näpna uppnäsa, samma trofasta, himmelsblå ögon, samma
rikedom af guldblondt hår, samma fylliga kinder med små
gropar i.
Gretchen och Hjelm sågo några sekunder djupt in i
hvarandras ögon. Hade han vågat det för de omgifvande,
skulle han på ögonblicket fallit henne om halsen och kvsst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
