Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 967 —
ska lägret och deltagit i ryttmästaren Giacomo Baptistas förrä-
deri mot kungen.
Om jag blott kunde fånga dig! Det skulle mycket
gladja mm syndiga själ och äfven hans majestät, tänkte
Benranglet där han låg på lur.
Nu hade fienden kommit in i skogsbrynet. En skva-
dron hade redan hunnit passera förbi svenskarne, men då
märkte Benranglet att officerarne började ana oråd.
Genast gaf han tecknet.
Från båda sidorna af vägen smattrade en fruktansvärd
muskötsalfva mot de kejserlige, medan samtidigt svenskarne
gjorde ett utfall.
I första öfverrumplingen lyckades det Benranglet att
spränga fiendens midt. Det upprifna Wallensteinska rege-
mentet flydde, hvarpå angreppet vändes mot de två andra.
En ursinnig rytteristrid uppstod i den tidiga gryningen. I
vild fart störtade de svenske ryttarne mot fienden och dref
den upprepade gånger på flykten. Men de kejserlige voro
för öfvermäktige. Efter hvarje nederlag hunno de ordna
sina manstarka leder och angrepo på nytt. Svensk föll efter
svensk och snart återstod föga mer än hälften af det ur-
sprungliga regementet.
— Det ser mörkt ut för oss att segra här och rädda
foran. Men aldrig vänder jag tillbaka utan den. Hellre
må vi stupa till sista man, tänkte Benranglet, där han på
nytt högg in på fienden.
Han var fast besluten att icke öfverlefva skammen af
den präktiga forans förlust. Väldiga föllo hans hugg. Mäk-
tigt danade hans stämma. Redan blödde han ur flere sår.
Men outtröttlig, oemotståndligt fortfor han att ordna och
elda sina män.
Äfven kapten Lars, Hjelm och föröfrigt hvarje officer
och ryttare gjorde sitt yttersta. Men föga tycktes vinnas
och allt mörkare blefvo utsikterna till seger. De svenskes
leder glesnade allt mer och mer, medan fienden med för-
dubbladt raseri angrep dem.
— Icke ge oss! Ingen pardon! Hellre stupa till sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
