Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generalernas stridigheter och afundsjuka sinsemellan. En
äldre vill icke tjäna under en yngre, om än denne åtnjuter
erkändt större rykte och faktiskt är den skickligare. Och
somliga vilja icke samarbeta, emedan de äro personliga
fiender. Det kommer ju ibland äfven till dueller . . .
— Ja, du har rätt, yttrade kungen. Somliga af mina
tappra generaler äro verkligen svåra att handskas med . . .
Men hvad är att göra? Förbundet med Wallenstein må
komma till stånd eller ej, så måste denne likväl delgifvas mitt
svar och underrättas om sin utskickades död . . . Ah, nu vet
jag! . . . Ja, det blir det bästa. Och på samma gång det
rättvisaste.
Då Gustaf Adolf yttrade dessa ord, betraktade han
skarpt Benranglet, som till sin förvåning tyckte sig märka
ett uttryck af skälmskhet i kungens öga.
— Kan du gissa, hvem jag tänker sända till
Wallenstein med mitt svar?
— Nej, ers majestät, svarade Benranglet.
— Dig själf.
— Jag, ers majestät!
— Ja, just du. Det blir det rättvisaste. Wallenstein,
är icke att leka med, och då han får veta sin utskickades
död blir han naturligvis ursinnig. Och när du säger hvem
som dödat grefven, kommer han nog att hänga dig i
närmaste träd.
Inför denna angenäma framtida utsikt log Benranglet
ett bredt löje.
— Ja, ja, du skrattar. Men du kanske skrattar så
lagom, då du står inför Wallenstein. Hertigen är
sannerligen icke att leka med. Och skulle han ha för afsikt
att på någon hämnas grefve von Waldeckes död, så är
du den närmaste mannen därtill, det måste du erkänna.
— Ja, ers majestät. Men jag tänker nog att jag
reder mig, svarade Benranglet lugnt.
— Nå, så mycket bättre . . . Emellertid beger du dig
redan i dag i väg med den främmande officeren, grefvens
kamrat, som skall visa dig vägen, och när du träffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
