Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
kvinna, som visade sig vara min för tjuguiår sedaft.fqr-
svunna hustru. _ , ,« j; .
— Ja, nu kommer jag ihåg. Men hvad har detta att
göra med din duell med grefve von Waldeeke‘h yttrade
kungen.
— Kanske ers majestät också erinrar sig att jag om-
talade, att min hustru för tjugu år sedan blifvit bortröfvad
och mitt hem nedbrändt af en usling, som redan en gång
förut, då min hustru var flicka, våldfört sig på henne ef-
ter att först ha dödat hennes gamle far och satt eld på
hennes fädernegård?
— Ja, jag vill minnas, att du sade något sådant,
men . . .
— Nåväl! Denne usling, som därigenom ändrat hela
aitt lif och orsakat min stackars hustru tjugu års långa
sorger, som hjärtlöst dödat en gammal man, hvilken ville
försvara sin dotters heder, denne usling var. . .
— Nå?
— Grefve von Waldecke I
— Grefve von Waldecke! upprepade kungen förvånad.
— Ja, ers majestät! Just honom är det, som jag har
att tacka för allt detta. I tjugu år har jag förgäfves sökt
honom. Nu fann jag honom ändtligen här i svenska lägret.
Vid första ögonkastet kände jag igen honom och jag svor
att hämnas. Att jag då med risk att bryta mot ers maje-
stäts förbud genast utmanade honom, var visserligen ett
brott mot disciplinen men synes mig dock förklarligt. Jag
kan icke beklaga hans död; därtill har han gjort mig för
mycket ondt. Men hvad jag beklagar är, att det eke kunnat
ske, utan att jag måst ådraga mig min konungs onåd!
Gustaf Adolf åhörde tankfull Benranglets tal. Den
första vredan hade något lagt sig, men ännu kommo och
gingo de flammande vågorna på hans kinder. Han gick några
slag tyst fram och tillbaka i tältet. I sitt rättvisa sinne-
lag förstod han fullkomligt Benranglets handlingssätt och
måste erkänna inom sig, att han i ett dylikt fall sannolikt
skulle gjort precis på samma sätt. Och hvad dueller be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
