- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
837

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 837 -
Och den där studenten, som fann er sofvande ï
parken. .. fortsatte kungen.
— Jo han inbjöd oss till slottet, skaffade oss en välbe-
höflig måltid och föreställde oss sedan för sin mor. Och i
henne igenkände Bemänglet....
■— Spöket?
Sin hustru, ers majestät. Och hon var ingen annan
än den hvitklädda skepnad, som vi under natten sett på bal-
kongen och i vår dumhet tagit för ett spöke.
Aha! Nu förstår jag. Det var således verkligen
din hustru, som du återfann på slottet, dit du förirrat dig?
vände sig kungen till Bemänglet.
Denne hade, då kungen vinkade till sig Hjelm och
han märkte att kungen hade någonting enskildt att säga
denne, hänsynsfullt dragit sig undan i ett hörn af tältet.
Nu steg han åter fram och besvarade kungens fråga:
Ja, ers majestät, så är det. Och jag träffade ej blott
min hustru utan äfven en son, om hvilkens tillvaro jag ej
haft en aning.
— Och denne son, den unge studenten, han skall väl
också bli krigare?
— Kanske, men först vill han studera ett par år till.
Naja, studier äro också bra. Den som äger många
kunskaper, är en mäktig man. Och hade ni i er ungdom
tillägnat er mera sådana, hade ni icke begått den dumhe-
ten att taga en hvitklädd skepnad för ett spöke. ... Och
så stannade ni i slottet i tre dagar?
— Ja, ers majestät. Min hustru var mycket klen. Hon
svimmade, då hon först fick se mig, och behöfde all den
vård som kunde ägnas henne. Och jag tyckte naturligtvis
själf att det kunde vara trefligt att efter så lång tid få prata
med henne, yttrade Benranglet.
— Nåja, det undrar jag icke på...
— Och därför stannade jag kvar för att glädja henne
och höra hennes skildring af sina öden. Men mer än tre
dagar ansåg jag det ej vara rådligt att vara overksam, och
sedan hoppades jag på återvägen till lägret träffa på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0845.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free