Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 826 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtskilligt kringströfvande och letande stötte man
tillsammans med en sådan, som var på väg till Ingolstadt.

I början voro bönderna ganska misstänksamma. De
visste icke riktigt hvad de skulle tro om de fem svenskarne.
Men sedan Benranglet pratat en stund, inträdde mer
förtrolighet och tillit.



— Och vi äro stackars handtverkare, som genom de
skurkaktiga svenskarne förlorat allt hvad vi äga och nu
måste begifva oss ut på landsbygden för att söka arbete.
Jag är plåtslagare, i hela mitt lif har jag icke gjort annat
än slagit plåt och jag är ganska skicklig i mitt yrke, ska
jag säga. Men nu har jag ingenting att göra. Min
kamrat här är snickare. Han snickrar i hop de finaste likkistor,
man kan begära. Så ha vi en bland oss som är bagare.
Han kan baka bullar, ska jag tala om för er; och har man
en gång smakat dem, glömmer man dem icke så lätt, det
kan ni lita på.

. . . Men nu, sedan de kätterske och illasinnade
svenkarne intagit vår goda stad, ha vi måst begifva oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>