Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 796
— Skall jag hjälpa kejsaren eller skall jag sluta för-
bund med Gustaf Adolf. På båda vägarne kan jag nå
samma mål. I förra fallet måste jag visserligen för ögon-
blicket tillbakahålla min hämd och låtsas ha glömt den
skymf, man tillfogat mig; men endast för att sedan, då
tiden är inne, utkräfva den så mycket fruktansvärdare. I
senare fallet —- genom förbund med svenske kungen —
sätter jag genast kejsaren, hofret, kurfurstarne, jesuiterna,
hela katolska Tyskland i den största skräck. Man vet inin
makt, mitt välde öfver officerare som soldater, man vet
min hänsynslöshet med afseende på medel — hvarför skulle
jag taga hänsyn till dessa eländiga människoträlar ! — man
känner min vilja, mitt orubbliga fullföljande af ett en gång
fattat beslut, man anar mitt mål, och man skall bäfva.
Ivejsaren skall vrida sig i sömnlösa nätter på sitt läger,
kurfurstarne skola fly till djupet af sina borgar, jesuiterna
skola fåfängt spinna nya intriger, alla skola darra inför det
fruktansvärda, det otroliga. Wallenstein, den ende som
kan sammanhålla de kejserliga trupperna och besegra sven-
skarne, i förbund med Gustaf Adolf.
Det drog ett leende öfver den tyste drömmarens
stränga drag.
— Ja, så skall det bli. Då skola vi talas vid, ers maje-
stät Ferdinand och kurfurst MaximilianI
Plötsligt försvann leendet och ansiktet återtog sitt dystra
uttryck.
— Men skall jag kujjna lita på svenske kungen? Båda
ha vi våra planer, visserligen förenade i en punkt, men
vidt skilda föröfrigt. Han är för löjlig, den guldblonde
svensken, med sin entusiasm, med sin mission, med sin
hänsyn för mänskolif och sin sträfvan att vinna folkets
kärlek. De falla på knä för honom, de kyssa hans kappas
flikar, de tillbedja honom som en Gud — hvad bryr mig,
om mänskor älska, om de tillbedja mig, blott de frukta
mig... frukta mig, så att deras ögon icke våga lyftas för
att möta min blick, deras knän skälfva, deras tankar för-
virras! Detta är makt. Fruktan är det enda, hvarigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
