- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
745

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 745 —
Jag hade nämligen hört de två kamraterna, som nu
voro rusiga af vin, säga till Eberhard.
— Nu är ju flickan i ditt våld. Hvarför går du icke
in och sofver hos henne? Det är ju en riktig sötunge.
Eberhard brummade någonting om att det skulle bli
mycket trefligare hemma på hans gård. Nu ville hau lämna
henne i fred.
— Ja, men du är ju löjlig. Vore jag som du, skulle
jag då sannerligen icke genera mig, hördes en af kam-
raterna.
Och den andre instämde hånfullt skrattande. Glåp-
orden blefvo fiere, råare, så att Eberhard till sist skämdes,
blef arg och gick mot dörren.
Jag låg där darrande af förskräckelse på mina filtar
och hörde hvarje ord de sade, hvarje steg som Eberhard
tog mot dörren. Hvad skulle jag göra! Nu hade jag icke
längre någon köksknif att försvara mig med. Den spetsiga
flintstenen vågade jag ej visa honom; den var ju mitt enda
medel till flykt, och föröfrigt skulle jag föga kunnat uträtta
med den.
Eberhard tog i låset.
Jag satte mig upp och beslöt att försvara mig med
naglar och tänder så godt jag kunde.
Men då Eberhard under kamraternas uppmuntrande
hångrin skulle vrida om nyckeln, hejdade han sig och
mumlade:
— Det är bättre att låta det vara. Hon är förresten
så trött, att det icke skulle vara något nöje.
Och han gick tillbaka till bordet under kamraternas
dånande skrattsalfvor.
— Jaså, monsieur är feg. Kanske han redan står un-
der toffeln?
— Håll käft, edra åsnor! Låtom oss supa!
Och åter började drickandet och spelandet.
Jag kröp bort till min sten, lycklig öfver att åtmin-
stone för tillfället ha undsluppit faran.
Ännu ifrigare än förut började jag gräfva och bort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0753.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free