Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 707 —
rosenträd och en sofvande grönsiska i en bur. Genom de
små blyinfattade rutornas galler flöt solskenet in och i
ljusknippet surrade flugorna.
— Men här ser ju riktigt hemtrefligt ut, utbrast den
unge främlingen.
Marie nickade leende och öppnade dörren till ett an-
gränsande rum.
Fortfarande ingen mänska. De gingo genom hela ne-
dre våningen utan att träffa någon. Så spetade de upp på
den smala trappan till vinden och undersökte de små gaf-
velrummen.
Nej, men sel ropade Marie och slog i hop händerna.
Hvad då? frågade Claus, som icke kunde upptäcka
något märkvärdigt.
Ser du icke den där taflan på väggen ?
— Hvilken tafla?
— Den där kolteckningen.
— Jaså den.
— Hvad tycker du om den?
- Man kan ju icke se hvad den skall föreställa: Ett
hus eller ett skepp eller en ko. Det tycks vara en idiot
till artist som gjort den.
Usch, så du talar! Det är jag som ritat den, ut-
brast Marie.
— Hå! Är det du?
— Ja, när jag var här för fem år sedan med min far,
ritade jag den — den skall föreställa huset här med trädgården
~ ocl1 satte UPP den på väggen i min kammare. Och
tänk! ... nu har den setat kvar här under hela tiden. Det
är verkligen rörande.
— Mycket. Högst intressant, brummade Claus.
Från vinden gingo de ned i köket. Kundt kring
väggarne hängde blankskurade kärl och på spiseln stod en
gryta med rofvor och puttrade.
— De här måtte då bli väl kokta! menade Claus.
De snokade i alla vrår, tittade in i skåp och skafierier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
