Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 692 —
ren och det gapande såret blottats, började hon åter gråta
och brast ut i högljudda klagorop.
Jag, arma, hvad skall det väl bli af mig! snyftade
hon. Fader- och moderlös, utan hem, utan en vän, utan-
beskyddare.
Den unge mannen fattade hennes hand och sökte trösta
henne.
Jag vill bli er vän, er beskyddare, om ni tillåter.
Jag skall icke öfvergifva er, hviskade han.
Flickan fäste sina stora af tårar fyllda ögon på honom
och gaf honom en tacksam blick. Så lutade hon sig åter
gråtande ned öfver sin döde far och smekte hans skägg
och kallnade kinder.
— Vi måste tänka på att begrafva dem, yttrade främ-
lingen. De tre skurkarne, som ville röfva bort er, må gärna
ruttna ute på fältet, men det duger ej, att dessa två kvar-
ligga här.
— Nej, nej! hviskade flickan. Vi måste begrafva dem.
Där borta i skogsbrynet, under den stora linden. Ni ser
att det står en bänk där. Min stackars far tyckte så myc-
ket om att sitta där och lyssna på fågelsången och inandas,
blommornas doft och han skall säkert finna lugn där i
sin graf under den gröna mattan.
Den unge mannen bar de två liken bort till trädet.,
medan flickan gick till stallet efter en spade. Så gräfde
han två grafvar ett stycke från hvarandra. Flickan strof-
vade under tiden omkring i skogen och plockade blommor
för att däraf binda kransar att pryda faderns och tjäna-
rinnans sista hviloplatser.
Då grafvarne voro färdiga, lade främlingen försiktigt
ned liken i dem, en duk breddes öfver deras ansikten, och
han skottade jord på de döda kropparne, medan flickan
gråtande stod bredvid och såg på. När grafvarne voro helt.
igenfyllda, tog flickan kransarne och lade dem öfver mullen.
Så knäppte hon i hop sina små händer och bad med dar-
rande stämma en innerlig bön. Sedan sjöng hon en psalm.
Den unge främlingen, som med blottadt bufvud åhört hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
