Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rummets väggar, och öfver de fina, blekröda läpparne låg
ett drag af bitter smärta. Damen skred fram med lätta,
graciösa steg och ädel hållning.
— Detta är min mor, yttrade Niklas.
Damen böjde litet på hufvudet och hälsade likgiltigt,
medan munnen formades till ett matt leende.
Benranglet och Hjelm reste på sig och bugade sig. De
togo några steg för att gå henne till mötes, då damen
plötsligt hejdade sig, hennes bleka ansikte blef ännu blekare
och hon stirrade som en vansinnig på Benranglet. Äfven
denne hade bleknat, men fortfor att gå framåt, i det han
med ett uttryck af ytterlig häpnad och bestörtning
betraktade henne.
Stel, likt en staty, stod damen och såg på honom. Då
sträckte hon plötsligt händerna mot Benranglet och gaf
till ett skri: Du!
Hvarpå hon föll afdånad till golfvet.
Benranglet skyndade fram.
— Det är hon; mumlade han, i det han böjde sig
öfver henne och närmare betraktade hennes ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
