- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
679

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

679 —
\
— Ah, jag förstår! Litet underlig, menar du, inföll
Bemänglet.
Nicklas nickade.
—• Hon väntar någon, jag vet icke hvem, men som
hon säger sig för länge sedan tyckt mycket om, och hvil-
ken hon påstår ha öfvergifvit henne.
Det drog som en slöja öfver Benranglets ansikte, ögo-
nen blefvo dunkla och han stirrade tyst framför sig.
... Och hvarje kväll, sedan solen gått ned, vandrar
hon omkring i parken, till dess hon kommer till den yttersta
randen. Där ställer hon sig och spejar utåt vägen. Men
då ingen kommer, går hon sedan upp till slottet och sätter
sig på balkongen. Och då var det väl du såg henne.
Hjelm förbannade sin dumhet och rädsla och svor en
dyr ed, att det aldrig mera skulle hända, att han tog till
flykten för ett spöke, som förresten bara var ett fjusklädt,
halftokigt fruntimmer. Men så kom han att tänka på de
underliga, stönande ljuden, på skrattet och klagoskriet, och
han tyckte, att det ändå var något besynnerligt med slottet.
Han frågade åter Niklas.
— Asch ! svarade denne. Märkte du icke, att det blåste
i går kväll.
— Jo.
— Ja, så där låter det alltid, när det blåser. Det är
vinden, förstår du, som susar i de här gamla remnorna
och tjuter i de öppna fönstren. Och föröfrigt finns det
nattugglor i parken, som börja skrika så fort det blifvit
mörkt.
— Aha! mumlade Hjelm.
Och då han tänkte på sin vilda fantasi föregående natt
om en afiiden slottsherres ande och mördade offers suckar,,
blygdes han öfver sig själf, men kunde samtidigt icke åter-
hålla ett leende. Att han, den tappre och kallblodige sol-
daten, kunnat vara så innerligt dum och feg! Precis som
den skrämdaste kärring. Hans nerver måste ha varit all-
deles upprifna af trötthet och sömnlöshet. Det fanns ingen
annan förklaring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0687.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free