Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. »Smäll på de spanska hundarne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 512 -
Då dessa sågo fiendens ringaktning för deras fruktans-
värda kanoner och sågo dem i myllrande massor rusa öf-
ver skansens vallar, förlorade de modet och lupo.
Emellertid hade rytteriregementenas leder åter blifvit
ordnade, anförarne märkte artilleristernas flykt och beslöto
återtaga sina kanoner.
Men nu vände svenskarne dessa mot spanjorerna själfva.
Några salfvor dånade. Och åter voro fiendens led sprängda
och ryttarne skingrades i vild flykt bort öfver fältet.
Svenska flaggan placerades på högsta vallen och hvar-
enda man i de två brigaderna klämde till med ett ljungande
»hurrah».
Skansen var eröfrad.
Från andra stranden hade Gustaf Adolf, så snart dager
grytt, med fältkikare åsett de sinas strid mot öfvermakten.
Han var ytterligt oroligt för att hans gula gossar icke skulle
kunna^hålla stånd. Och det var icke utan, att han var åt-
skilligt ond på Nils Brahe, som i sin dådlystna ifver icke
velat invänta det större fartyget utan gifvit sig i väg med
sin lilla skara. Men han hade ju själf sagt, att han sedan
skulle sända hjälp. Dock hade han ångrat sig och låtit de
båda fartygen samtidigt bemannas. Men icke ens han,
kungen, kunde hålla tillbaka sina tappre, då det gällde att
icke i otid rusa fram. De flesta gånger hade det lyckats.
Men alltid hade det kostat för mycket blod... för mycket blod.
Då han såg att det andra fartyget lyckligt landat, att det sista
rytterianfallet tillbakakastats och fiendens kanoner eröfrats,
steg en lättnadens suck upp från hans bröst. Och knappt
hade han kunnat skönja den blågula fanan svajande på
skansens vall, förrän han gaf sina ingeniörer order att slå
en bro öfver floden.
Dessa grepo sig verket an. Hela dagen pågick arbetet.
Men då kvällen kom tågade hela svenska hären med sin
konung i spetsen under flygande fanor, dånande trummor
och klingande spel öfver Rhens vidtberömda vatten.
Och lika muntert flammade eldarne vid nattens inbrott
på den västra stranden, som de kvällen förut gjort på den östra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
