- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
474

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 474 —
— Håller du ihop ännu?
— Mycket litet. Det är snart slut med mig.
— Ja, vet du, jag kan säga detsamma om -mig själf.
Jag har visst kämpat min sista strid. Nu förmår jag icke
längre. Så må vi dö tillsammans 1 Ta mej tusan tror jag
inte, att jag svimmar som en liten flicka1 yttrade Ben-
ranglet och sjönk afdånad ned bredvid kapten Lars.
Men efter en stund vaknade han åter.
— Hur kommer det sig, att du är här? hviskade kapten
Lars med flämtande bröst.
— Jag ville söka uppnå byn Göbschelwitz, som du vet
ligger ett stycke härifrån. Men jag tror aldrig, att jag
orkar dit. Åtminstone ej förrän jag fått hvila mig och
ätit litet. Har du något vin, kapten?
Kapten Lars visade honom den tomma tennflaskan.
— Jag tog den här ifrån kroaten därborta, drack ur
en del, spilde i fumlighet ut resten. Nu bränner min gom
som eld . . . Men du talade om att äta. Har du något så-
dant.
— Jag! Inte ett dugg. På morgonen innan jag släpade
mig hit, fann jag några bär, det var allt.
— Ändå något! suckade kaptenen.
Och de båda vännerna sjönko maktlösa ned sida vid
sida och stirrade upp mot den blå himmelen med döds-
trötta ögon.
Så lågo de en lång stund.
— Det är vackert, det här, mumlade Bemänglet, i det
han lät sina blickar glida kring trädens kronor, där höstens
röda guld glödde i flammande prakt. — Jorden är ändå
bra skön! Det är egentligen förtidigt att dö.
Kapten Lars svarade ej.
— Hvar är du sårad? återtog Bemänglet.
— Fått ett pamphugg i skallen och en kula har krossat
vänstra benpipan.
— Hm! Det var inte litet, det. Men du får icke miss-
trösta för det. Du kommer nog att bli bra.
— Det tror jag inte, svarade kapten Lars.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free