- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
470

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 470 —
Till sist har han lyckats få upp tre knappar. Girigt
sticker han in handen och drar fram ett tungt föremål.
Det är en aflång tennflaska. Han tar af locket. Han
luktar.
Yin . . . vinl
Och han sätter flaskan för munnen och dricker. Ahl
hvilken njutning! Nog har kapten Lars tömt mången po-
kal i sin dag, men aldrig någon, som innehållit ett ypper-
ligare vin. Och ändå är det både bäskt och underligt
kryddadt. Men det känner han ej. Han bara dricker.
Men med ett ryck hejdar han sig och stirrar förskräckt
framför sig. Hvad tänker han på! Ämnar han då dricka
ur alltsamman på en gång? Och med en suck sätter han
locket öfver flaskan.
Vinet stiger åt hans sjuka hufvud. Kapten Lars, den
väldige dryckeskämpen, som ännu ingen druckit under bor-
det, blir full, pin full af några droppar vin och faller tungt
ned på den döde kroatens bröst och somnar.
Han vaknar snart. Hufvudet känns ännu tyngre och
stanken från det ruttnande liket är olidlig. Han måste
söka komma bort från det, och till sin buske, där det nu
finnes litet skugga.
Och han kraflar sig åter stönande i väg.
Då han hunnit halfvägs, fem steg, måste han lägga
sig ned för att hvila. Och för att få krafter tar han locket
af flaskan och dricker en klunk.
Men hvad nu? . . . Är det inbillning? Han tycker sig
höra något. . . Det dånar i marken. Det låter som häst-
tramp. Och nu hör han också röster.
Han skymtar en utsikt till hjälp, till räddning. Hoppet
att få återse sina barn, sin gumma, sin gård, att än en
gång få stå framför sitt kompani och föra det an mot fien-
den vaknar åter i hans bröst. Äh, lifvet är skönt; men
döden är förfärlig!
Han är nära att ropa. Skriket ligger redan på hans
tunga . .. Då hejdar han sig plötsligt.
Tänk om det vore marodörer eller kroater eller kyras-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free