Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Dagen steg. Allt hetare och hetare brände solen från den
djupblå septemberhimlen. Skogsdungens blekgula, orange-
färgade, bronsröda blad skimrade i den klara luften. Nu
var det rörelse, lif och glädje i skogen. Fåglarne flögo
kvittrande från kvist till kvist och frukosterade på rönnens
och oxelns blodröda bär. På hasselbuskarnes grenar sutto
ekorrarne muntert uppspetade och knaprade på nötterna.
Och mellan stenar och snår smög räfven på lur efter någon
fet stek.
Kapten Lars vaknade. Solen stack honom i ögonen.
Tinningarna bultade; hufvudet kändes ännu tyngre och
hetare. Han låg midt i solskenet utan ett spår till skugga.
Den föll på andra sidan buskarne och dit kunde han ej
komma.
Han vände på hufvudet och betraktade det närmaste
liket. Det var en jättestor kroat med vildt svart skägg
och hår. Hjälmen hade fallit af bonom och visade ett
svårt skottsår i hufvudet, från hvilket mörkrödt blod run-
nit ned och stelnat på den bruna kinden. I bröstet hade
han ett gapande sår som efter ett pamphugg.
Ju längre kapten Lar3 låg och betraktade honom, dess
mera föreföll det honom som om han sett honom förut.
Men hvar? ... Och plötsligt stod stridens hetta tydligt för
hans minne.
Nu kom han i håg.. . Det var när han såg kungen
sväfva i lifsfara. Han hade rusat fram med sitt kompani;
hunnit före de andra, skjutit af sin pistol mot kroaten, som
höll på att ge kungen dödshugget, och sedan kört pampen
i hans bröst. I detsamma hade han känt en våldsam sveda
i hufvudet.. . och så blef allt natt och mörker. Sedan
mindes han ingenting.
Ja, så var det. Det var densamme kroaten, och nu låg
denne hans fiende död vid hans sida. Och själf hade han
blifvit kvarlämnad som död.
— Förunderligt, tänkte kapten Lars. Här lämnar jag
min vackra gård i Upland, lämnar min snälla gumma och
Anna-Lisa och lille-Lars .. . Och aldrig får jag väl återse er!
Gula Brigadens hjältar. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
