- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
459

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. »Framåt, min Gula Brigad!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 459 —
— Ja, ers majestät.
— Väl gjordt, Brahe! Jag tackar dig!
Kungen höjde rösten.
— Och jag tackar er allesamman mina tappra vänner !
I hafven i dag gjort er plikt och handlat som redlige
svenske män.
Ett dånande » hurrah» rungade utefter leden.
Kungen saluterade med värjan och red vidare.
Stjernstråhle och Hjelm sågo efter honom. Och samma-
ledes gjorde hvarje man i brigaden. Efter kapten Lars för-
svinnande hade Hjelm fått order att föra an kompaniet. Han
blödde ur flera sår. Blek var han och kunde knappast
hålla sig upprätt.
— Men hellre må jag döden dö, än jag ’ lämnar
min plats förslå gången jag står inför mitt nyförvärfvade
kompani, tänkle han, där han stod framför sina forna kam-
rater.
Då kungen kom till Horns vänstra flygel, stannade han
en längre stund. Här såg han tydligast, hur hård striden
varit. Förfärligt var manfallet. Af Callenbachs regemente
återstod endast ett fåtal, och de öfriga voro betydligt gles-
nade. Men så hade också Horns fyratusen män i två tim-
mars tid stridt mot sjuttontusen kejserlige.
—• Hade icke du hållit stånd, min käre Horn, så vet
jag knappast hur det gått. Jag tackar dig särskildt. Jag
tackar er alla. Och jag skall veta att belöna ert mod och
er plikttrohet mot mig och fosterlandet, yttrade kungen
med hög röst.
Horn saluterade med värjan och alla regementena
klämde till med ett dånande »hurrah».
Så sprängde kungen bort, sedan han gifvit order, att
manskapet skulle bivuakera i samma ställning de nu inne-
hade. Ingen fick röra sig. Ingen fick plundra.
Då han stigit af hästen, tog han Baner och Horn un-
der hvardera armen.
— Ja, nu kan en bit mat smaka bra! yttrade han
leende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free