Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 399 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ADERTONDE KAPITLET.

Trosskärran.

— Kors för attan millioner gnistrande smådjäflar och
alla Pappenheimars dundergudar i tider och evighet!

— Men hvad är det? Men hvad är det?

— Sakrament!

Det var den lille runde kapten Lars, som kom
springande. Eldröd var han i ansigtet, svetten dröp från panna
och kinder, magen hoppade upp och ner, och de små
tjocka benen snurrade som käglor vid en bataljon.

— Men hur är det, kapten Lars? Har din pamp brustit,
har ölet tagit slut i världen, eller har möjligtvis din gumma
där borta i Uppland nedkommit med tvillingar? frågade
Benranglet, som satt på en af trosskärrans skalmar och log
mot Clärchen, hvilken halflåg bland halmen.

Den unga vaktflickan från Gyllingkorns slott hade
knäppt upp sin tröja och sitt lintyg och vid hennes nakna
bröst sög en liten finhyllt, ljushårig pilt om trenne
sommarmånader.

— Idiot! var det enda kapten Lars kunde framstöna.
Så sjönk han pustande ned midt emellan Stjernstråhle och
Hjelm och sade:

— Uff! Jag vånne jag vore hemma i Uppland.

— Men hvarför det? Är du feg? I morgon skola vi
ju slåss, genmälte Benranglet.

— Slåss! . . . I helsicket slåss man, men inte här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>