Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 329 —
— Jag! .. . Jag! . .. mumlade hou. — Jag, en nunna!
Hur kan du tro någonting sådant!
— Jag vet icke. Men när jag hör dig sjunga den där
sången, du nyss hviskade fram, är det mig, som om i ditt
förflutna funnes någonting, som hade afseende på den. Ty
du har väl icke alltid varit klostersyster?
— Nej det har jag icke; endast tre år... Men låt oss
nu icke tala om mig! Det var om Gretchen vi skulle
tala. Berätta mig något om henne, bad syster Cecilia.
— Ja, ja, yttrade Hjelm dröjande. Jag kan väl be-
rätta dig något om Gretchen... Men jag tror, att du också
kunde ha något att tala om för mig, tänkte han för sig
själf.
Och Hjelm berättade om Gretchen, motvilligt, likgiltigt
till att börja med. Hakade upp sig efter ord och visste ej
riktigt hvad han skulle säga och icke säga.
Men så småningom, ju mer hans tankar drogos bort
från omgifningen till det lilla huset i hörnet af Bürger-
strasse och i Jesper Skoflikares gränd i Magdeburg, bief han
varm. Och då han såg, hvilket spändt intresse som lyste
ur syster Cecilias vänliga ögon, började han i flygande fart
med många vackra bilder och smekande tonfall skildra sin
älskade och sin lyckas tid.
Aldrig hade han kunnat tro, att den stilla syster Ceci-
lia, som delade sin tid mellan sjuksängar och mässor och
trädgårdens blomster künde vara en djupt uppmärksam
åhörarinna af så världsliga ting som en älskog mellan en
ung soldat och en liten borgarflicka.
Men det var hon. Hennes ögon lyste med en glans,
som han aldrig sett förut, icke ens under hennes mest
exstatiska böner. Kinderna fingo färg, ansigtets linier blefvo
skarpare liksom af trånad, och det tycktes honom som om
de smala läpparne började glöda.
Virkningen och krokarne hade fallit ned på sanden.
Hon hade tydligen glömt sin nunnedrägt, glömt klostret,
glömt sina sjuklingar och mässor och hon lyssnade till hans
berättelse likt ett sagolystet barn till sin moders ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
