Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 266 —
_ Hvad nu då? Hvarför skulle vi gömma oss? frå-
gade Bemänglet, medan de andra leende betraktade den
unga flickans förskräckelse.
— Jo, nyss när jag stod inne i skänkrummet, hvem
tror ni inträdde från andra ingången? . . . Gyllingkorn, åt-
följd af flere andra kavaljerer. De hade äfven med sig
några unga flickor, som voro ganska vackra, men sågo för-
färligt nedsmutsade och ledsna ut.
— Hm! Riddaren von dem Lügen, den noble slotts-
herren och hans harem, som han väl förskaffat sig i Mag-
deburg. Besynnerligt att jag icke såg till honom vid storm-
ningen! . . . Men han aktade sig väl. Det var väl först,
när all fara var öfver, som den fege lumpen vågade sig in
för att vara med om rofvet, mumlade Bemänglet.
— Ja, men för Guds skull, göm er! Mig kände han
icke igen. Jag hade ju varit så kort tid på hans slott, att
han knappast gifvit akt på mig. Men dig känner han nog
igen, yttrade han till Bemänglet.
— Var du lugn, min dufva. Han skall nog få, hvad
han behöfver, om han visar sig; men gå nu in till dem
igen. Yi sitta, där vi sitta.
Clärchen försvann och de tre svenskarne återtogo sin
filosofiska rökning.
Efter en stund hördes skratt omväxlande med svordo-
mar från värdshusets öppna fönster.
—- Se så, mina pullor! Se så, mina pullor! Låt oss
gå ut i trädgården och dricka ett glas vin 1 Det kunna vi
sannerligen behöfva efter nattens ansträngningar.
Benranglet igenkände Gyllingkorns skräniga stämma.
— Det är mycket trefligare här inne i källarsalen, hör-
des Clärchens darrande röst.
— Hva’ sa jäntan? Vill hon, att vi ska sitta här inne
och stekas? Jag hyr hela trädgården. Jag har pängar att
betala. Kör ut det andra patrasket! skrek Gyllingkorn och
trädde ut på trappan.
Hans groft sinnliga, slätrakade anlete, som liknade en
gödd bulldoggs, lyste rödt i solskenet. Svetten dröp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
