- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
240

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 240 —
i förtviflan, och till och med Bemänglet kunde icke åter-
hålla en obehaglig känsla af fasa.
— Skulle de då nu brännas inne! Stekas som slagtade
svin! var den tanke, alla tänkte, ehuru ingen uttalade den.
Snart voro brandfacklorna instuckna i husets hörn,
och elden flammade upp. Samtidigt angrep fienden på
nytt.
Man försvarade sig så godt man kunde. Benranglet
fick en skråma i ena axeln, kapten Lars en i kinden och
på Stjernstråhle kom en kula och tog af honom hatten, så
att han stod där barhufvad med fladdrande lockar, en vac-
ker typ för en ung svensk krigare.
Hjelm som med ögonen dystra af sorg kämpade med
det mest ogenerade dödsförakt, förblef oskadad, men flere
af borgarne, som sökte gömma sig, träffades af kulor och
föllo döda ned.
Slutligen blef röken och hettan outhärdliga.
— Pins det då ingen utgång från detta förbannade
hus? frågade Benranglet en af borgarne.
— Nej ingen, utom genom porten åt gården, svarade
borgaren förtviflad.
— Det var som satan, mumlade Benranglet. Icke
tjänar det mycket till, att vi barrikadera oss i den öfre
våningen; vi bli nog stekta ändå . . . Men låt oss försöka.
Litet tid vinna vi alltid.
Och han rusade upp för trappan för att ta en öfver-
blick öfver terrängen däruppe.
Då han åter kommit ned, ropade han:
— Här fins ju ett uthustak, gränsande till öfre vånin-
gen, och hvarifrån vi kunna komma öfver till gården
bredvid.
— Och där vet jag en källare, byggd i själfva vallen,
i hvilken vi möjligtvis kunna gömma oss, yttrade en af
borgarne.
— Bravo! skrek Benranglet. Låt oss försöka den
reträtten !... Men först skola vi vänta här, så länge vi
kunna, till dess hela undre våningen brinner och äfven den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free