Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 194 —
för att söka lämna undsättning. Förmodligen har han skrif-
vit detsamma i depescherna, som jag medförde till genera-
len och magistraten.
_ Nå, det var dä för innerligt väl! Det kan sanner-
ligen vara på tiden. Ty här ska ni se, min unge vän, att
det går trögt med borgerskapets beväpning och inöfvande.
Jag kommer just från vallarne nu, där jag gör vakttjänst
hvarje dag, och jag känner ställningen.
Besättningen är icke stor, endast två tusen man, hvar-
till komma ungefär två hundra femtio ryttare; men hvad
räcker väl det att försvara en stad med så vidsträckta mu-
rar som Magdeburg! Det ginge väl ändå an, om de verkli-
gen voro hågade och uppfyllda af krigiskt mod. Men i
helsicke äro de det. Lata, tröga och liknöjda äro de; lita
endast på våra murar, som de tro oöfverstigliga; och mån-
gen borgare, hvilkens plikt det vore att vaga lifvet för sin
vackra stads oberoende, bryr sig helt enkelt icke omsatt
göra vakttjänst alls, utan stannar hemma. Fy fanen sånt
folk! I synnerhet är det de rikaste borgare, som bära sig
åt på detta sätt. De behaga, gudbevars, icke sjelfvagåoch
anse väl det vara förnedrande för en fri borgare, att gå
med musköten på axeln. Har man någonsin hört ett fe-
gare och mera själfviskt tall Som om det icke vore hvaije
människas plikt att till sin sista blodsdroppe försvara sitt
land och sin stad, försvara hem och härd, hustru och barn,
egodelar och allt, hvad man nedlagt sträfsamt arbete på,
mot plundringslystna och mordiska fiender. Tänker man
annorlunda, är man en lump, en dräng, en feg usling, icke
värd att solen skiner på en och att gräset gror under ens
fötter. Men sådant är just detta eländiga krämarpack, som
regerar vår stad. Fega äro de, lata äro de, och vet du,
hvad de göra, min unge svenske vän? De sända sina drän-
gar och tjänare att i stället för dem själfva göra vakttjänst.
Och under tiden ligga de på sina svandynor och läppja på
sitt franska vin och jämra sig öfver de förluster de göra i
följd af handelsförbindelsernas inställande. Tacka fanen
att man gör förluster; men pängar äro väl icke allt! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
