- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
165

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kapten Lars’ strid med skinkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165 I
medan kaptenen lät höra ett doft kluckande som från bott-
nen af ett vinfat.
— Det är väl, för fanen, ingenting att grina åt! yttrade
Hjelm förnärmad, under det en svag rodnad steg upp på
hans väderbitna kinder. Jag tycker, att, som ni har det,
instängda som råttor i en fälla, kunde ni hålla er för skratt.
— Nå, hur var det med borgardottern? frågade kapten
Lars.
— Blitzdonner I Tiga ni icke, rider jag ögonblickligen
min väg, och lämnar er i sticket.
Kapten Lars tittade på Stjernstråhle och gjorde en
skälmaktig blinkning.
— Men hur tusan kom du ut ur Magdeburg? Tog du
äfven då på dig en död torparkärings trasiga kjol och bäd-
dade ner dig i gammal rutten halm? Jo, du måtte varit
bedårande.
— Idiot! Man använder väl icke samma knep två
gånger, mumlade Hjelm mindre vördnadsfullt till sin kapten.
—• Hur sa’ du?
— Jag sa’ att flykten därifrån skedde på ett annat sätt.
— Och hvilket?
— En mörk natt — jag hade just på kvällen varit
tillsammans med borgarflick . . . Hm !... med några kamra-
ter — bytte jag drägt med en fiskarpojke, hissades ned för
muren, och fick tag i en båt, som jag sett ligga vid stran-
den. Jag lät den glida utmed floden, men då jag tyckte
det gick väl långsamt, började jag ro. Men hur försigtigt
jag tog årtagen, hördes jag af vakten, som upptäckte mig
och började skjuta. Ögonblickligen kastade jag mig i vatt-
net. Soldaten gjorde allarm, flera kommo till, och inom
några minuter var båten genomskjuten, så att den såg ut
som ett såll. Jag hörde hur kulorna smattrade mot borden.
Men jag dök och sam sedan med vattnet stigande upp till
munnen. Ingen märkte mig och efter en tjugu minuters
simning i det kalla vattnet kraflade jag mig åter upp på
stranden, tog i en bondgård en häst, red så fort han orkade
springa, träffade på en bro . .. och nu så är jag här på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free