Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 100 —
Hufvudet gick det naturligtvis lätt att få ut. Värre blef
det med de feta axlarne. Kapten Lars pustade och svor.
Sand och grus fick han i mun och ögon och vännens kno-
tiga, svettiga, och föga rena fingrar kändes icke behagliga
kring haka och nacke. Men det hjälpte ej. Ut skulle han!
Och sedan Benranglet temligen omildt vridit och vändt på
sin väns kroppshydda, lyckades han hala ut honom till
midjan. Då högg Hjelm in. Hvar och en fattade kapte-
nen i armvecken, och med fart åkte han ut, så att Ben-
ranglet och Hjelm i hastigheten drogo baklänges och föllo
omkull. Stjernstråhle skrattade af full hals och äfven ge-
neralen log åt kaptenens vedermöda.
Kapten Lars reste sig purpurröd i ansigtet och kastade
en arg blick på Benranglet.
— Var det då så alldeles nödvändigt att hala ut mig
på detta svinaktiga sätt?
— Utan tvifvel, svarade denne. Ett sådant berg af
ister som du kan inte klämmas ut den vanliga vägen.
Det måste rullas och valkas först.
_ Valka du i helvete! brummade kapten Lars och
vände sig mulen bort.
På ängen utanför betade hästarne. Springande skyn-
dade de fem svenskarne dit för att kasta sig upp på dem
och rida bort. Men fienden hade redan upptäckt dem.
Damerna hade först fått syn på de flyende och med gälla
rop: »Där äro de! Där äro del På dem! På dem!» hade
de visat männen dem.
I samma nu sutto kavaljererna och trasriddarne på
sina hästar och jagade öfver fältet. De svenske hade nätt
och jämt hunnit sitta upp, då de kommo rusande som en
stormvind. Det bief en kort men blixtrande strid. "V är-
jorna klingade mot stormhattar och harnesk. Skarpa hugg
gåfvos och togos. Benranglet sårades i venstra handleden,
och i kampens hetta skildes kapten Lars och Stjernstråhle
från de öfriga.
— Barrikadera er i värdshuset! Jag skall sända hjelp,
skrek Falkenberg till dem, i det han vände sin häst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
