Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^rekognosceringen, som han och kapten Lars företogo till
lägret i Garz, 1elver ännu lifligt inom den svenska hären.
— Det var en kostlig syn, när de båda hjältarne
kommo åkande därifrån, svarade Stjernstråhle. Jag minns
det ännu som om det varit i går. Jag hade just blifvit
så pass bra, att jag kunde gå uppe några timmar på da-
gen. Då vaknar jag plötsligt en morgon vid ett dånan-
de buller på gatan utanför kyrkan samt höga rop, blandade
med skrattsalfvor. Jag reste mig upp ur bädden och skyn-
dade till fönstret. Och där ser jag Bemänglet och kapten
Lars komma körande i vild fart som om de haft djäfvulen
efter sig. Benranglets magra figur på den lilla bondkam-
pen, så att de långa benen nästan släpade i marken, och i
kärran, stolt tillbakalutad, den tjocke kapten Lars skrattan-
de af full hals. Men undan gick det, så att hjulen hoppade
på de klumpiga gatstenarne. Och hvar de foro fram då-
nade skrattsalfvorna och ropades »Bravo»! »Viktoria!» Hela
lägret fick sig ett godt skratt, och till med kungen säges
ha lett, då han fick höra talas om det ståtliga intåget.
Ja, på den färden skulle jag också velat vara med!
— Var du mans lugn, Stjernstråhle, den här kommer
nog icke att blifva sämre, hvad äfventyret beträffar, sva-
rade Hjelm.
I spetsen för den lilla kavalkaden red general Dietricht
von Falkenberg och efter honom Bemänglet och kapten
Lars. Stjernstråhle och Hjelm bildade eftertruppen.
Trakten såg ödslig och härjad ut. Hvart ögat blic-
kade, samma förödelse. Man kunde granneligen skönja
.att de kejserlige här farit fram. Ingen höstsäd spirade
grön på åkrarne; men nedtrampad, halfrutten, förstörd
låg ännu den gulnade vårsäden kvar, och roflanden voro
upprifna, som om vildsvin bökat där med sina skarpa
betar. En och annan gård, omgifven af sin trädgård och
ladugård, red man förbi, men ingen bonde eller dräng
trädde ut på förstutrappan för att nyfiket beskåda ryttarne.
Invånarne hade flytt, och deras dörrar och fönsterluckor
hängde uppbrutna och krossade på sina hakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
