Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Flodvattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
granar hängde. Här kröpo de ned och gömde sig för att
pusta ut en stund.
— Jo, det var en motion, som hette duga! Nu
förkyler du dig icke efter badet, Korf, yttrade Benranglet.
— Nej, det gör jag då sannerligen ej. Men jag tror,
att jag magrat ett halft pund, svarade kapten Lars.
— Skadar icke; så marscherar du lättare.
En god kvart lågo de båda hjältarne i bergskrefvan.
Genast de hunnit dit, hade de hört dånet af hästar, som
galopperade på landsvägen. Det var en kavalkad ryttare
som var ute för att söka efter dem.
— Den gången fingo de allt lång näsa, menade
kapten Lars.
— Något! svarade Benranglet. — Men vi få passa
på, när de komma tillbaka; då är det vi som fortsätta.
Efter en stund hördes åter galoppaden. Benranglet
och kapten Lars smögo sig ut i skogsbrynet, alldeles lagom
för att se ett tiotal ryttare i susande fläng passera förbi
på väg till lägret. Så snart de sett dem försvinna ur sigte,
hoppade de åter upp på landsvägen och fortsatte flykten.
Morgonen var klar och lugn. Solen hade redan stigit
ett godt stycke på himmelen. Alla skogens fåglar hade
vaknat och fyllde den friska, doftande luften med sitt
jublande kvitter. En lätt dimma låg öfver trakten, och i
gräset glänste daggdropparne.
Landtfolket började gå till sina sysslor på åker och
äng. Säfligt spände de oxarne för skrindorna och beredde
sig att fylla dem med de rågskylar, som stodo ute på
åkrarne. Flickor och gummor gingo med mjölkbyttor till
de få kor, som blifvit dem öfriga, sedan kriget tagit deras
vackraste. Och med skärorna kastade öfver axlarne kommo
gubbar och pojkar, så unga, att de ännu icke kunnat taga
värfning, för att meja den råg, som icke ryttarnes hästar
trampat ned.
Benranglet och kapten Lars luffade landsvägen fram,
så hastigt de förmådde. Ännu hade de nära en och en half
mil till det svenska lägret, och de kunde i hvarje ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
