Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. »Slut leden! Hugg in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inga lill hon ståndar i kvarnar och mal —
Vaker upp alla redliga drängar 1 —
Och bättre hon sjunger än näktergal.
Månde jag få sofva hos dig, Inga, liten och vänal
Och Inga lilla in genom dörren hon steg —
Vaker upp alla redliga drängar! —
Och konungen henne med ögonen neg.
Månde jag få sofva hos dig, Inga, liten och väna!
Och Inga lilla, Inga lilla, sjung för mig! —
Vaker upp alla redliga drängar! —
Den röda gullsadel vill jag gifva dej.
Månde jag få sofva hos dig, Inga, liten och väna!
Och Inga lill’ sjöng fyra, hon sjunger välan fem —
Vaker upp alla redliga drängar! —
För henne dansar kungen och alla hans män.
Månde jag få sofva hos dig, Inga, liten och väna!
Och kungen tog Inga lilla, lade på sin arm —
Vaker upp alla redliga drängar! —
Gaf henne gullkronan och drottninganamn.
Månde jag få sofva hos dig, Inga, liten och väna!»
— Ha, ha, ha! En bra visa! vrålade ryttmästaren, ja,
lelve vinet och glädjen och flickorna . ..
Wer nicht liebt Wein, Weib und Gesang,
Der bleibt ein Narr sein Leben laDg! . . —
Ett sannt ordl Ett förbannadt sannt ord! . . . Mera vin,
tavernare!
Tre nya officerare inträdde i salen. De voro mörk-
hyade och sågo utländska ut. Ett spotskt, högdraget ut-
tryck låg öfver deras ansigten och laterna voro stolta, men
på samma gång mycket sirliga och graciösa.
— Drei Italianos, mumlade Benranglet.
Den, som gick närmast bordet, var en högväxt, ståtlig
man, som tycktes van att befalla och att blifva åtlydd. In-
gen kände honom. Men den, han samtalade med, mannen
med det breda ärret öfver pannan och de grofva ansikts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
