Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. »Slut leden! Hugg in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
i ur och skur, i striden som vid bägaren, och öfverallt
följde honom hans väldiga pamp.
På hufvudet bar han en svartgrå filthatt med en ly-
sande tuppfjäder, som han ombytte i bondgårdarne, då till-
fälle därtill passade sig, och i hatten hade han insydd en
stark gallerhufva.
— Ty, ser ni, brukade han säga: jag har så förbannadt
tunnt hår på skallen, att det skulle göra för ondt om kroa-
ternas huggvörja komme i närheten af den.
Genom de små öppna fönstergluggarne sken kvälls-
solen in. Den kastade ett. blekrödt knippe solstrålar öfver
bordet med de drickande och glammande officerarne, satte
af en ljus fläck på disken och väggen midt emot och be-
lyste tavernarens fetskinande ansigte, så att det kom att
stråla som en kyrkengels. Men på sidorna och i hörnen
voroi skuggorna dunkla.
Stjernstråhle lyfte ögat från det glimmande malvaisir-
vinet och ölskvättarne på bordet och tittade ut. Genom
dammet och tobaksröken fångade han en flik af torget
och en gatöppning, som mynnade ut i östra stadsporten.
Han såg en del af staden med dess trappgafvelhus, kyrk-
torn, vallar och murar. Och utanför den stod gräset fro-
digt och högt, och popplarnes kronor vajade sakta för af-
tonvinden. De hvita lägertälten sträckte sig i långa rader
utefter stranden. Mellan dem stodo grupper af trosskärror,
reskarosser med röda hjul och förgylda fjädrar, ammuni-
tionstunnor, skanskorgar. Och i tältgatorna betade får
och getter, svinen bökade bland halmen och hästspiliningen,
och hönsen lupo flaxande och vettskrämda hit och dit.
Och därute på floden med det gula vattnet lågo massor
af skepp, krigsfartyg och kofferdisar förankrade. Och långt
bort i fjärran förtonade en dunkelblå strimma af den an-
dra stranden.
Det var en vacker tafla; och han glömde omgifningen
och kriget, den tappre och törstige rittmeister Hesekiel vid
hans sida och alla de larmande och drickande officerarne.
Och tankarne drogo mot norr till on hvit herregård vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
