Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De ursinnniga befunno sig då på så nära
håll att Jason tydligen såg den eld som utgick
ifrån deras blickar. Han slungar sin sten,
hvilken faller rakt på hjelmen af den förste
angriparen. Det var just han som gick i spetsen.för
de andra. Stenen, studsade tillbaka från denne
mans hjelm på hans kamrats sköld och derifrån
på ansigtet af en tredje, hvilken den sårade
emellan båda ögonen. Hvar och en af dessa
tre menade att hafva blifvit träffad af sin granne
och nu kommo’ de i handgemäng med
hvarandra istället för att följa deras förstaingifvelse.
Förbistring råder i alla deras leder. De skära,
hugga, sönderrifva och strypa hvarandra. Man ser
endast afhuggna armar, klufna hufvuden, ben,
hvilka äro skiljda ifrån kroppen alltihop
resultatet af en mängd bragder, hvilka uppfylla vår
lycklige och oförsagde åskådare med beundran.
Han kunde ändå icke låta bli att skratta vid
anblicken af dessa varelser, hvilka, fulla af lif
och kraft, hämnades på hvarandra för en
förolämpning, den han ensam hade begått. Efter
en otrolig kort tids förlopp, nära på lika kort
som den, hvilken hade varit tillräcklig till att
se dessa slagskämpar födas, hade blott en enda
af dem blifvit qvar på krigsteatern. De öfriga
hade dukat under. Liken lågo kringströdda på
jorden. Den sist öfverlefvande, den tappraste
och starkaste af truppen hade just tillräcklig
kraft qvar för att svänga sitt blodiga vapen
öfver sitt hufvud och utstöta det enthusiastiska
ropet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
