Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvart skall du taga vägen, och hvarför ser
du ut som hade du så brådtom, vise Ulysses?”
frågade Merkurius. ”Vet du icke att denna ön
är förtrollad? Trollqvinnan, som bebor
marmorslottet dernere, beter Circe; det är en syster
till kung ^Etes. Med tillhjelp af sina
oemotståndliga trollmedel låter hon menskliga
varelser antaga gestalter af de djur eller fåglar,
bvars böjelser de hafva.”
”Den lilla fogeln, som flög mig till mötes på
stranden har således varit en mensklig varelse?”
”Det har den. Det var fordom en konung
med namn Pikus, och en konung, som var
utrustad med temligen goda egenskaper; hans
enda fel bestod deruti, att han var något litet
för mycket fåfäng öfver sin purpurkappa, sin
krona och öfver den guldkedja, hvilken hängde
kring hans hals. Derföre blef han också
förvandlad till en fogel med fjädrar af glänsande
färgprakt. De lejon, vargar och tigrar, hvilka
icke skola underlåta att komma dig till mötes
utanför palatset, voro hårda och grymma
men-niskor, hvilka hade böjelser gemensamma’ med
dessa vilda djur; nu hafva de också, som
rättvisan kräfde, fått dessa djurs gestalt.”
”Då hafva mina olyckliga kamrater,
svarade Ulysses, utan tvifvel undergått en dylik
förvandling genom denna Circes afskyvärda
trollmedel?”
”Du vet, hvilka frossare de voro,” svarade
Merkur; och han kunde med detsamma icke
afhålla sig från att skratta, under det han öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
