Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndet tillräckligt stort för att låta honom
stanna i ovisshet om, huruvida det var en tjurs
bölande eller tonerna af en mensklig röst.
”Det är Minotaurus som ropar,” sade
Ari-adne helt sakta, under det hon krampaktigt
tryckte hjelténs hand och förde sin egen åt
hjertat som slog af ångest. ”Låt leda dig af
denna röst, under det du följer labyrintens
böjningar ocli inom kort tid skall du finna
vidundret. Vänta! Tag i ena ändan af detta
silkes-nystan, jag skajl behålla den andra i min hynd,
och, ifall du segrar, skall tråden föra dig åter
till mig. Farväl, tappre Theseus!”
Den unge hjelten tog ändan af silkestråd en
i sin venstra hand, i den högra sitt med
gyllene handtag försedda svärdr, hvilket var
draget ur slidan, och han gick nu oförfärad
framåt på de hemlighetsfulla vägarna. Hvilken var
afsigten med dessa gångar, som således
slingrade sig i hvarandra? Det är icke möjligt för
mig att berätta detta. Man har aldrig sett,
och man får aldrig se i verlden en byggnad af
så invecklad beskaffenhet. Man kan icke tänka
sig något af en så mångfaldig sammansättning,
med mindre det skulle vara Daedalus’ egen hjerna,
i hvilken planen till den ju är uppfunnen, eller
också ett vanligt menniskohjerta, som är ett
alster, livars invecklade beskaffenhet är ännu
mera vidunderlig än labyrinten på ön Kreta.
Theseus hade icke tagit fem steg förr än
han redan hade förlorat Ariadne ur sigte;
knappast hade han tillryggalagt ännu fem steg, förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
