Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 »världen» gäller det att lefva »sig själf» och »för
sig själf» och begagna andra till medel för sin egen
>lycka», men i »de heligas samfund», som på jorden är
återglansen af Guds rike, där gäller det att i ödmjukhet
akta andra högre än sig själf, att glömma sig själf, att
offra sin egen lycka för andras. I »världen» gäller det
att vinna och att »taga», men i »de heligas samfund»
gäller: det är saligare att gifva än att taga.
Det är denna det kristliga broderskapets tanke, som
ligger till grund för den egendomsgemensamhet, som
ägde rum inom den äldsta kristna församlingen i
Jerusalem. Inför de svårigheter, som väntade dem, kände
de så mycket starkare det trossamfund, hvilket band
dem samman såsom bröder och systrar.
Egendoms-gemensamheten var därför ett ganska naturligt uttryck
för gemensamhet i tro och gemensamhet i fara.
Det är för öfrigt blott om församlingen i Jerusalem
det heter, att den hade infört en sådan gemensamhet.
Det är ett missförstånd att tro, att det var en allmän
institution i alla de äldsta kristna församlingarna. Det
var blott en tillfällig och lokal anordning på grund at
den utomordentligt stora nöden inom församlingen i
Jerusalem. På många ställen både i »Apostlagärningarna»
och i de apostoliska brefven omtalas insamlingar och
understöd från en församling till en annan, som
tillfälligtvis led nöd.
Sådana insamlingar skulle icke ha varit nödvändiga,
ja, de skulle vara oförklarliga, så framt
egendomsgemen-skap hade varit en allmän kyrklig institution. Så mycket
är emellertid säkert, att det i synnerhet under de första
kristna århundradena rådde en högst utomordentlig
hjälpsamhet och välgörenhet. Det hade bland hedningame
blifvit ett ordspråk om de kristna: Se, huru de älska
hvarandra! Ja, under allmänna olyckor, såsom krig, pest,
hungersnöd, som äfven träffade hedningame, utsträckte
de kristna — under lydnad mot Mästarens ord: »Älsken
edra fiender» — sin hjälpsamhet, till och med med fara
för sitt eget lif, äfven till hedningame, som förföljde
dem.
Ananias’ och Saffiras dödssynd bestod icke däri, att
de icke ville uppoffra hela sin egendom. Det hade stått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
