Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hes är ju stämman i skarpskyttehären,
ty den slår an med flintlås på gevären.
Kan då vår svärdssång icke mera höjas
•och öfverrösta larmet uti striden,
så ha vi dock en sång. som höjs i friden,
en sång, för hvilken alla hufvun böjas,
en sång, hvars skönhet fröjJar själ och sinne,
•och som vi gömma troget i vårt minne.
Drag ut med den, du glada sångarskara !
på Seinens strand din segerhymn att sjunga.
Må ryktet snart n ed tusendubblad tunga
•ditt värdes pris , din ära högt förklara.
Bevisa verlden, att den kända sången,
*vår sköua svenska sång, ej är förgången!
Men fastän Edra sångarinstruraenter
ha fått sin höga plats vid svalgets sida,
så bör väl icke derför kroppen lida,
ty den skall plägas utan komplimenter.
Vår gästfrihet är enkel liksom maten,
och hvad vi bjuda sen I här på faten.
Enhvar af Er bör ihågkomma platsen,
och ingen uppsvensk ibland Er förgäta,
att här i Skåne brukar man att äta,
och, se*n man ätit, följs den gamla satsen
att dricka hvad som fins — om törsten bränner —
man dricker tills man sig otörstig känner.
Sedan vi ätit oss mätta, fingo vi dessert och mera
tal, bland annat af tvenne danskar, Erik Bögh och
hand. Poulssen och det ”ei blot til Lyst.” När vi hade
fått nog och, kan hända, litet derutöfrer, gingo vi till
hvila.
Dagen derpå klockan elfva förmiddagen låg
ångbåten Halland och hemtade anden med sin kolsvarta
andedrägt, hungrande efter studenter. Vi fyllde
odjurets skrof med våra kroppar och våra sånger, och
draken plaskade med sina vingar i vattnet, så att land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
