Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JBTT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
243
det så kallade S. Eskils gemak, och till arbetsrum en
större sal i vestra längan. Murarne till desse rum äro
af större stenblock, 4 alnar tjocka, voch således omöjliga
att genombryta; hvalfvet af gråsten, bombfritt, dörrarne
af tvåtums ekplank, beslagna med tjock jernplåt samt
fönstren försedda med starka jerngaller. En rymning
härifrån kan icke ske på annan väg, än att man
antingen lyckades afsäga jerngallren för ett fönster eller ock
spränga den med jernplåt beslagna dörren. Hade man
än lyckats härmed; hvilket icke gerna kan ske, emedan
utanför det rum, der fångarne hafva sitt sofrum, ett
vaktrum är beläget, hvari alltid en vaktkonstapel befinner sig,
så mötte det höga planket, hvilket antingen måste
öfver-stigas, eller den väl med riglar försedda dörren
uppbrytas, hvilket också icke kan ske, emedan vaktkonstaplar
alltid patrullera nattetid på borggården.
Fångarne i extra klassen få aldrig gå ut på
borggården utom när de oni Söndagarne besöka kyrkan,
hvartill de uppföras, först sedan de andre fångarne intagit
sina platser, och hvari de sitta på en afskiljd plats längst
framme.
Några veckor efter min ankomst uttogs A. från detta
rum och började arbeta uti stengården med de andra.
Men efter åter några veckors förlopp sattes han i cell
för en mindre disciplinär förseelse.
Såsom förut är nämdt, besökte jag honom här
ganska ofta, stundom hvarje afton, sedan jag slutat dagens
göromål, och dröjde hos honom icke sällan en timme
eller mera. Ehuru han af naturen var och tillfölje af sin
uppfostran blifvit inbunden till karaktären, lyckades jag
vinna hans förtroende, så att han öppet anförtrodde mig
allt, som jag önskade lära känna. Så väl sina religiösa
åsigter framstälde han, som han ock uppdagade för mig
hela sin lefnad. På min fråga, om han icke fasade för
sitt begångna brott, om han icke ännu kände
förebråelser i sitt inre för det han försatt en medbröder, som
kanske icke var beredd för döden, inför den eviges dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
