Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JBTT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
237
icke blott för att frambära till dem ifrån Gud denna
tidning, utan ock för att bedja för dem och söka göra dem
delaktige af den förvärfvade försoningen.
Mina enkla, allvarligt menade och med rörelse
fram-sagde ord, syntes göra ett godt intryck på dem; och att
jag lyckats ingifva dem förtroende, visade sig deraf att
jag dagligen på mitt embetsrum fick emottaga besök af
fångar, hvilka kommo för att af mig begära råd och
upplysningar.
Min första närmare bekantskap med fånge gjorde
jag redan första veckan af min tjenstgöring, nemligen med
fängelsets mest beryktade och fruktade fånge, Carl Otto
Andersson. Anledningen till min bekantskap med honom
var följande:
Anderssons fader, en mindre hemmansegare från
trakten kring Norrköping, och en af hans svstrar hade
nedrest till Warberg, för att besöka den olycklige sonen
och brödren. Till minne af dem och deras besök hade
de öfverlemnat några andaktsböcker till Befälhafvaren för
att tillställas Andersson. Som fångpredikantsinstruktionen
innehåller, att fånge icke får emottaga och läsa andra
böcker än dem, som predikanten anser goda,
öfverlemnades de för A. bestämda böckerna till mig med anmodan
att genomse dem och, i händelse de voro af godt
innehåll, öfverlemna desamma till Andersson.
Som emot deras innehåll ingenting var att anmärka,
tog jag böckerna och bad tjenstgörande fångknekten följa
mig till det logement, hvarest A. var.
Andersson, som för ett några år förut gjort
rymningsförsök och dervid gjordt bruk af lifsfarligt vapen,
var insatt i den så kallade extra klassen, arbetade nu i
spinneriet. Till detta förde mig nu fångknekten.
Sedan jag vänligt helsat och förestält mig såsom
deras nye själasörjare, frågade jag hvem af dem, som vore
Carl Otto Andersson, och bad honom »komma fram till
mig, emedan jag hade ett särskildt ärende till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
