- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
842

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några signalflaggor hissades. Ett par båtar sattes
ut, som rodde de flyende fartygen till mötes.

Och snart därpå syntes ett efter ett fälla seglen och
kasta ankar i sundet.

Då steg kungen i en slup och for att hålla räfst
med sina tappre.

Mörkret hade tilltagit och blåsten ökade. Nu kom
regnet. Den ena svarta ilningen efter den andra hven
öfver det mörka vattnet. De små, hoppiga böljorna
dunkade mot stäfven på kungens slup, där den i
mörkret arbetade sig fram mot blåsten och regnet.

Sundet genljöd af brus och larm: fartygens
stampande i de korta sjöarne, ankarkättingarnes gnissel,
vindens tjut i tackel och tåg, officerarnes kommandorop
och svordomar.

Sundet var trångt och flera af fartygen hade ankrat
för nära hvarandra. Blåsten dref dem tillsammans.
Skrofven stötte ihop så det smällde och dundrade. Från
däcken, där soldaterna stodo sammanpackade, höjdes
förtviflade tjut. I hvarje ögonblick fruktade man att
sidorna skulle slås in och fartygen gå till botten med
man och allt.

Landtofficerarne, som föga kände till om
skeppsbord, svuro och kommenderade och svuro. Till slnt
lyckades skepparne och de få matroserna efter
våldsamma ansträngningar taga in på ankarkättingen och
hala fartygen något ifrån hvarandra.

Men med knakande årtag arbetade sig den tunga
slupen allt närmare flottiljen.

Stel och styf, med mulen uppsyn och hängande
underläpp satt kungen i aktern. Han hörde larmet,
skriken, svordomarne, och allt mörkare blef hans blick.

Nu hade slupen kommit tätt intill det närmast
ankrade fartyget.

— Fråga hvad skeppet heter och hvilka trupper,
som äro ombord, vände sig kungen till adjutanten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0842.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free