- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
730

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men så snart jag försvunnit, hördes åter skrattet och
gycklet.

— Men hördes icke ryssarne af vidare? inföll
Hes-selius.

Han tyckte det var egendomligt att dessa icke
återvände manstarka, då hufvudstyrkan ju fanns i närheten.

— Jo, de kommo tillbaka, svarade Biörnclo.

— Och då blef det ett hastigt slut på glädjen.

— Var lugn för det. Midt under den stojande
munterheten kommo ett par af mina utsatta vakter
springande med andan i halsen och berättade att en
förfärlig mängd ryssar syntes antågande.

Jag skyndade ut. Vakterna hade sett rätt. Ryssarne
gingo till anfall mot huset.

Det återstod intet annat än alt försöka slå sig
igenom. Men skulle det väl lyckas med
landtvärnssolda-terna? Det måste gå. Och för att ge dem litet kraft
och mod, beslöt jag att duktigt skrämma dem.

Jag samlade dem och höll ett dundrande tal. I
starkaste ordalag beskref jag för dem, hur farligt det
var att råka i fångenskap hos ryssarne. De som föllo
i fiendens händer fingo näsor och öron afskurna och
skickades så till Sibirien. Enda sättet att undvika detta
fasansfulla öde vore, sade jag, alt tappert slå sig igenom
med bajonetten.

Talet verkade. Af pur ångest och rädsla blefvo
landtvärnsmännen modiga. Och jag fick så mycket
lystring på dem, alt jag kunde ordna skarorna på en enda
fast kolonn.

Så gjordes attacken i språngmarsch mot de ryska
linjerna.

Det gick undan med besked. Angesten att blifva
tillfångatagna gaf mina soldater både fart och kraft.
Det gällde mer än lifvet, det visste de, och därför
rusade de på. Och i samlad trupp bröto vi genom
rys-sarnes kedjor och nådde stranden, där båtarne väntade.

Men nu var det förbi med all ordning och samman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0730.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free