Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| KAP. LII. |
| Som en skock får . . . |
En afton, då de tre löjtnanterna Hesselius,
Niklason och Elgstjerna gingo ut att spatsera kring
lägertälten på stranden af Lappo-ån, där andra brigaden
ännu låg förlagd, fingo de i en ängsbacke syn på en
grupp nykomna soldater, som väckte deras synnerliga
uppmärksamhet.
Alla voro unga. Men af ungdomens käckhet,
öfvermod och munterhet syntes icke ett spår. Det låg i
stället något ovanligt försagdt, menlöst, osäkert öfver
hela deras hållning och uppträdande.
Uniformerna voro synnerligen dåliga och bristfälliga.
Rockar och byxor slitna och trasiga, där sådana ens
funnos. Ty många voro iklädda vanliga bondtröjor och
vadmalsbyxor.
Ingen militärisk hållning, ingen pli, ingen fart fanns
öfver dessa soldater. Långsamt, halfhögt talade de,
långsamt rörde de sig, de fiesta lågo tysta i gräset och
stirrade omkring sig med osäker min som bortkomna
barn.
— Hva i Herrans namn är detta för folk? utbrast
Elgstjerna förvånad och betraktade männen.
Och hans alltid högdragna min hlef ännu mera
högdragen och förnäm.
— Dom där! sade Niklason och gjorde en gest med
armbågen mot de i gräset hvilande karlarne. De äro
tappra sjöhjältar, nyligen hitkomna som förstärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0717.html
