- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
704

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själfva öppningen. Men soldaten, som aftecknade sig
mot luften, borde han kunna se.

Unge Pietola tyckte att det var riktigt spännande.
Han hade icke en tanke på det lömska i saken: att
bakifrån smyga sig på en människa och döda henne. Det
var ju icke fråga om någon strid — sådan borde han
tvärtom framför allt söka undvika — utan endast ett
lömskt öfverfall. Hade Pietola varit äldre och haft några
så kallade tankar i sin blöta hjärna, varit van att
reflektera, skulle han troligtvis funnit uppdraget synnerligen
obehagligt.

Nu brukade han icke tänka. För honom var det
hela en spännande jakt, och att föremålet utgjordes af
en människa och icke ett djur var honom likgiltigt.
Därför kände han inga skrupler, därför kunde han gå
till väga med så mycken kallblodighet och djärfhet.

På detta sätt, genom att för hvarje gång posten var
på bortväg antingen åt stranden eller skogen smyga sig
fram en bit i diket, hade Pietola så småningom
kommit nästan fram till öppningen mot vägen.

Nu vågade han icke längre stanna kvar nedhukad
i diket, när posten passerade, utan kröp in i rågen.

Men därvid kunde han icke undgå att stjälkarne
och axen prasslade litet. Och genast hörde han då,
hur soldatens steg upphörde. Han anade att denne nu
stod vänd mot honom spejande, lyssnande, med geväret
färdigt.

Så hördes åter stegen på vägen. Posten hade
tydligen lugnat sig och fortsatte sin marsch.

— Nästa gång tar jag honom, tänkte Pietola och
smög sig nu, när soldaten befann sig längst bort mot
stranden, ända fram till öppningen af diket, där han
gömde sig i säden.

Sitt gevär hade han lämnat kvar hos kamraterna.
Det skulle endast varit honom till hinders. I stället
hade han fått en lång knif och en pistol, hvilken
sist-nämda han dock icke förrän i yttersta nödfall fick be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free