Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En del af karlarne sprungo på landsvägen, de andra
i rågen på sidorna om. Alla skreko, ett utdraget tjut
af hurrarop. På Mattsen och Heikki gingo benen som
hvirflande trumpinnar och de hade svårt att följa, men
långe Andreas öch Palmqvist hoppade som råbockar.
Genom rågfälten, öfver diken, öfver gärdsgårdar
bar det.
Just som Andreas tog ett flygande skutt öfver ett
dike, kom kulan. Han snurrade halft om och föll ned
mellan åkerfälten.
Palmqvist, som hoppade efter, såg det i luften.
— Uff! stönade han till och rusade vidare.
Det var icke tid att tänka eller ängslas, bara springa
rakt fram och sedan hugga in. Men han kände en
obehaglig kyla i maggropen. Det kväljde. Och med ens
måste han stanna ett ögonblick och kasta upp.
Så efter de andra på långa skutt.
Förbi de tagna torpen gick språnget mot fälten
mellan dessa och älfven.
Hvad var det för en grön massa som stod där med
blänkande knifvar framför sig?
Ryssarne.
— Hurrah! Hurrah!
Som vågbruset mot klipporna kastade sig finnarne
öfver den ryska linjen. Allt blef i en enda röra:
huggande armar, blänkande knifvar, gevärskolfvarnes
guppande upp och ned, hattar och tschakåer, grårockar och
grönrockar om hvarandra.
Men den gröna massan drefs tillbaka. Nu vände
den, upplöste sig i en mängd springande soldater, som
rusade mot Storbyn.
Öfver sårade och döde stormade finnarne efter.
Storbyn togs. Ryssarne flydde öfver bron mot
kyrkan och på vägen åt Liuhtarla till.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
