- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
634

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ö34

— Lätt bli! De där är inte reglementsenligt.
Rocken ska vara till knäppt.

— Jag ger fan i riglimentet. Man kan ju knafft
andas, brummade Matts kusk.

— Lätt då bli... men rocken ska vara knäppt.

Och korpral Olagus stegade fram och började knäppa

knapparna på Mattsens uniform.

— Sitt ner där borta! röt kapten Dunders röst.

Och korpral Olagus föll ned på sin bak i
landsvägsdiket.

Ögonblicket efter kom en karte sch susande öfver
hufvudena och kreverade bort i åkern.

Korpral Olagus tittade upp:

— Den där hade så när tagit hufvet med sig. Tänk
att en ska sitta här och få skott utan att tordas ge igen.

— De ä den där förbannade struttegin, brummade
Matts.

Andreas satt och gaf akt på officerarne. Nog såg
han, att de voro missnöjda öfver att anfallet blifvit
af-brutet, men någon oro eller nervositet kunde han icke
upptäcka hos dem. Det var som om de blifvit kallare
och stelare, ju större faran var, ju tätare kulorna slogo
ned kring dem.

Endast på ett och annat smådrag kunde han märka
deras otålighet, och att de i själfva verket icke på långt
när voro så lugna som de föreföllo.

Midt i dammet på landsvägen, med benen i diket,
satt kompanichefen, kapten Dunder. Han hade fått tag
i en liten kvist och piskade oupphörligt sina
neddammade damasker, allt medan han då och då lyfte
huf-vudet för att lyssna till gevärselden. Efter flykten från
Vasa hade han stött till armén vid Alahärmä, medan
familjen, sedan ryssarne fördrifvits från staden,
återin-flyttat i det lilla hvita huset vid stranden af viken.

Bredvid honom satt löjtnant Elgstjerna, stelare och
högtidligare än någonsin. Han rynkade lätt den smala
näsan och öfver munnen låg ett drag af smärta. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free