- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
605

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samt tillbaka. Då må ni tro att den druckne
bysmeden skrattade i sitt rusiga öfvermod.

— Men hvarför gingo ryssarne tillbaka? frågade
Hesselius.

— Ja, det är inte så godt att säga. Troligtvis blef
ryske befälhafvaren ytterligt häpen öfver att man besköt
honom med små kanoner på en fjärdingsvägs afstånd.
Han kunde icke begripa det. Förmodligen trodde han,
att skottet var en signal för något bakhåll. Faktiskt
blef han så förskräckt, att han genast gaf order om
återtåg.

Men den druckne bysmeden steg högt i sina
kamraters beundran. »Mannen som ensam dref en
bataljon ryssar på flykten» fick han sedan heta i bygderna.

— Hur gick med bonderesningen? frågade Niklason.

— Till en början bra. Jag kände något till dessa
österbottningar förut och tänkte nog att de borde kunna
bjuda ryssarne ett bistert motstånd. Så blef det också.
Och redan innan jag begynte mina resor i bygderna,
hade de på flere ställen sammangaddat sig.

— Ett präktigt folk, inföll Hesselius.

— Ett ovanligt präktigt och säkert folk. Ett
styf-nackadt släkte, buttert och allvarsamt och tungt, litet
långsamt i vändningarne, men ett folk att lita på, och
då det klipper till, klipper det till ordentligt och så det
käns. Det fingo ryssarne vid flere tillfällen nogsamt
märka.

Jag tror att inga af Finlands bönder känt det så
bittert hårdt att nödgas lefva under fiendens ok som
dessa stolta och styfva österbottningar.

Sedan gammalt ha de varit vana att sköta sig
själf-va, och kom fienden, gingo de man ur huse för att
kämpa och fördrifva honom.

Till och med kvinnorna kunde deltaga i dessa
strider. Hur var det icke under klubbekrigets dagar, då
kvinnorna sprungo ut med sina ämbar och stänger och
stötte ned Flemingens ryttare under isen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free